Vad är ett maskrosbarn?

Aids/HIV – epedemin slog hårt mot hela Afrika. Förutom att vuxna män och kvinnor dog, så miste också otaliga barn en eller båda föräldrarna. Bara i Sydafrika räknar man med att det finns 3,5 till 4 miljoner sådan barn.

Dessutom orsakar arbetslöshet, drogproblem och annat att många barn lämnas ensamma.Värst är det för de barn som saknar båda föräldrarna och kanske också andra släktingar. Det är just dessa, de mest utsatta och sårbara, som vi vill nå och stötta.

I Sverige definierar vi maskrosbarn som barn till missbrukare. I Sydafrika är det ett vidare begrepp.

Maskrosen, eller Dandelion på engelska, är en växt som är känd för att överleva under extremt svåra förhållanden. Likt denna måste maskrosbarnen i Sydafrika klara att göra samma sak. Det är just detta vi vill medverka till.

Därför kallar vi projektet för Dandelion – för maskrosbarn i Sydafrika. 

Vad behöver ett maskrosbarn i Sydafrika?

MAT OCH HÄLSA

Ja det är basalt, men om du inte har mat för dagen är det svårt att prestera. För många maskrosbarn är skolmåltiden det enda mål de får under hela dagen.

Ett maskrosbarn behöver även medicinsk och psykosocial hjälp, samt ett skyddsnät som fångar upp andra problem.

VUXENSTÖD

Om du inte har några föräldrar behöver du en person som du kan fråga om allt från läxor till hur man beter sig i livet. Någon du kan lita på som kan ge dig skydd och trygghet. Någon som ger dig en klapp på axeln när du gjort bra ifrån dig på ett skolprov. Kort sagt det vuxna stöd du saknar.

UTBILDNING

Utan kunskap går det inte att förändra livssituationen. Våra maskrosbarn behöver gå i en skola som ger dem bra utbildning. Där ingår, förutom vanlig skolutbildning ,även att lära sig hur man uttrycker sig, beter sig och vikten av att sätta upp mål för vad man vill uppnå.  

Ska du sedan gå vidare till högre utbilding handlar det om skolavgifter.

Historien om ett maskrosbarn

Asfalten tog slut för flera kilometer sedan, och nu är vägen snarare en tvättbräda. Det kuperade sydafrikanska savannlandskapet med sin röda jord dammar ner allt och alla.
– Fast det är värre under regnperioden, då går det inte ens att köra här, säger våra guider från Star For Life-organisationen.

Vi har trängt ihop oss i bilen efter att ha hämtat bröderna Kheta, 13, och Sbonga, 11, i deras skola. Vi ska hem till deras hus som ligger uppe på en kulle, och nu har vägen blivit två hjulspår. Och det blir värre när vi svänger av hjulspåren upp mot något som bäst kan beskrivas som ett skjul.

Kheta och Sbongas hem

Kheta öppnar en skranglig dörr utan lås, och visar oss in. Rummet innehåller två smutsiga sängar med ännu smutsigare sängkläder. Lite gamla plastbaljor som antagligen används för att tvätta sig i, lite trälådor som bord och förvaringshyllor, och knappt mycket mer. Här bodde bröderna Kheta och Sbonga tillsammans med sin lillebror Sbu, 8, tills för bara något år sedan. Ensamma, med endast tillsyn då och då av en äldre kvinna. En ofattbar misär, som får tårarna att tränga fram.

– Men nu är det bättre, berättar våra guider, nu har Kheta och Sbonga flyttat till en ”uncle” och Sbu hamnat hos en annan släkting. Och tack vare det är både skolnärvaron och skolresultaten mycket bättre.

Kheta och Sbonga

De tre brödernas situation är inte unik i det aids/hiv-drabbade Sydafrika. När de var små dog deras pappa, och för bara ett par år sedan även deras mamma. Föräldralösa barn tas oftast hand om någon släkting eller annan närstående, vilket leder till att de rycks upp från hemmet och hamnar där det finns någon som förbarmar sig över dem.

Vi åker vidare, och kör av hjulspåren igen. Den här gången åker vi igenom en grind, och kör upp till ett lite större rektangulärt hus som har ett runt hus med halmtak bredvid. Dörren till det runda huset är låst, och Kheta springer iväg och hämtar nyckeln. Han öppnar, och visar oss in i ”deras” hus. Här finns det två bäddade sängar, med någotsånär rena sängkläder. Det finns ett litet skrivbord med lite böcker, och på väggarna hänger affischer på afrikanska fotbollsspelare.

Vilket lag håller ni på, undrar vi.
– Orlando Pirates, säger Kheta lite blygt, och Sbonga nickar instämmande.
Orlando Pirates är ett av de bästa lagen i den sydafrikanska ligan, och har sin hemmaplan i Soweto utanför Johannesburg.

Sbonga

Allting är relativt, och i jämförelse med den förra bostaden känns deras rum nästan hemtrevligt. Men det finns ingen el och inget rinnande vatten. Vatten får de hämta några hundra meter från bostaden.
Mitt på skrivbordet står ett inramat foto av en leende afrikansk kvinna i de typiska färgglada kläderna. Och precis som vi misstänker är det deras mamma. Den enda bilden de har på henne.
Skolgången har som nämnts blivit mycket bättre, och äldste brodern Kheta förklarar så här:
– Förr hade jag bara en skjorta till min skoluniform, och det var inte alltid jag kunde tvätta den. Och var den inte ren kunde jag inte gå till skolan…

Att missa en skoldag är inte bara att tappa en dags undervisning, det är också att missa en måltid. I skolan får alla barnen ett lagat mål mat, och sedan får man hoppas att de också får något mer att äta hemma. Vilket inte alltid är fallet.

Både Kheta och Sbonga gillar skolan, och på frågan vad de vill bli lyser de upp och svarar snabbt:
– Pilot, säger Kheta
– Lärare, säger Sbonga

När vi skall lämna deras hus, kommer en halvvuxen kattunge och stryker sig jamande mot Sbonga. Han tar vant upp den och klappar den, och det syns tydligt att de här två är mycket goda vänner.

Kheta, Sbonga och katten

På väg tillbaka till skolan, dit bröderna tar sig till fots varje dag, en promenad på 15-20 minuter i vardera riktningen, frågar vi om de saknar sin yngste bror?
– Of course, säger de båda med en mun.

Väl framme vid skolan byter vi några ord med deras lärare. Vi har observerat att Sbongas ena ben inte är rakt och att han haltar.
– Han råkade ut för en olyckshändelse, bröt antagligen benet som inte har läkt ordentligt, berättar hans lärare. Men han har inte klagat på att han har ont.
– Det här är inte ovanligt, har man inte pengar till varken transport eller sjukvård väntar man och hoppas att skadan ska läka sig själv, tillägger våra guider.

Den här historien om bröderna Kheta, Sbonga och Sbu är varken unik eller den mest hjärtskärande. Det finns betydligt mer gripande öden, men den är ganska typisk. Maskrosbarnen utan föräldrar har det otroligt tufft i Sydafrika, och behöver allt stöd de kan få för att kunna förändra sin tillvaro. Och nu kommer vi till det bästa i den här historien – det kommer Kheta, Sbonga och Sbu att få! Projektet Dandelion – för maskrosbarn i Sydafrika, är till för dem.

Kheta och Sbonga

 

Ge ett barn en trygg framtid

Bli fadder